Forsta veckan

1/2

Efter tre misslyckade forsok att starta ett konto pa resedagboken.se ger jag upp, det dar med mailutskick ar ando overskattat...

Hursomhelst har jag varit borta i snart en vecka, for mig kanns det dock som en manad, da det hant sa mycket.

Da jag kom fram blev jag mott av en kille som heter Sunnokarhenna nagonting, men ville bli kallad Kahn. Det skulle jag ocksa vilja bli, tankte jag, och sa var det inte mer med det. Efter en taxiresa i 150km/h pa motrvagen hamnade vi pa bussationen for att hoppa pa nagon halvsunkig, heltrevlig buss till Sing Buri, som ligger ungefar 3 timmars fard fran Bangkok.

Ni ser pa bilden, om jag kan ladda upp den, att Kahn ser ut som Mowgli. Han ansag sig dock vara aningen med varldsvan och vi hade langa samtal om Thailands kung och arvtagare, landets potential att bli Asiens medelpunkt samt det tredje varldskrig (!) han trodde skulle bryta ut inom ett par artionden. Tydligen hade islamister nagot med det hela att gora forutom USA, China och Rysslan (naturligtvis), men han overtygade mig inte helt om handelseforloppet.

Val framme i Sing Buri, eller fororten till Sing Buri, der volontarcampet ligger blev jag tilldelad ett rum med tre engelsman. En som ar har for att trena thaiboxning, de andra tva gor nagot som hewter thailand experience, dvs lite av varje som typ trekking, vistelse i tempel, djungelvandringar osv. De verkar vara hyvens i alla fall, aven om jag inte har traffat dem sa mycket pga deras utflykter.

En liten Ms. Lee forklarade for mig att kl 8 var det frukost och kl 8.30 skulle en larare fran skolan der jag skulle jobba komma och hamta mig. Eftersom jag inte varit saker pa var jag skulle jobba och hur, kandes det som goda nyheter. Att inte fa mer information an sa kandes dock sadar. Emellertid loste det sig bra, jag fick en kollega som heter Isabell och vi ndervisade tillsammans. Forsta dagen er det ju inte konstigt att man kor mycket lekar, introduktion och berattar om sverige. Som tur var hade jag med mig en uppblasbar jordglob som kom val till pass. I borjan var det lite konstigt att bli tilltalad "mr.teacher", men jag borjar trivas mer och mer i den rollen..

Dagen efter var skolan stangd och jag bestamde mig da for att aka till ett barnhem och hjalpa till istallet. Skolan dar jag undervisar maste vara jamforelsevis valbargad, barnhemmet och de anslutande udervisningslokalerna var dock svart nedgangna. Vi gick losa pa ett gang fonster som var forfarlig sunkiga och det var naturligtvis tillfredstallande att se skillnade da vi var klara.

Vi fick ocksa ga runt och kolla pa omradet, tex barnens sovplatser, vilket var sma rum med bastmattor pa golven och krokar pa vaggarna att hanga de fa tillhorigheter de hade pa. Tyvarr pratade valdig fa barn engelska, sa det var svart att kommunicera pa annat sett en med gester och ljud. Jag fick emellertid en teckning av en liten kille som sett mig sta och mala fran sin skolbank. Helt sjukt va de kan rita alltsa.

Resten av veckan har jag undervisat pa skolan. Jag har 5 olika klasser med barn mellan 10 och 15 ar. Isabell och jag jobbade mycket med simon says och liknande i borjan, samt presentation osv for att de skulle kanna sig bekvama med oss. Det vi kanner att vi verkligen kan tillfora er dock konsten att konversera, istallet for att, som manga thilandare gor, bara svara yesyes nar man fragar nagot. Uttal er ocksa nagot som de inte kan lera sig fran sin engelskalarare, sa det blir mycket uppmuntrand pa den fronten ocksa.

Igar korde vi efter inledande ovningar lite charader med olika yrken och pa slutet nar alla hamningar slappt sa holl klassrummet pa att explodera av bra stamning, kamparglod och stoj. Jag fick ocksa en lite ring som en tjej i forskolan gjort pa rasten. Den er gjord av perlor och ar rod, rosa svart och har en guldparla i mitten, ni forstar hur glad jag blev av att fa den.

Da jag inte er mr. teacher spenderar jag tiden pa volontarcampet med den herliga blanbdning av folk som bor der. Det er mycket blandat. For tillfallet er vi 3 svenskar, 20 koreander, 30 britter (engelsman, irlandar, scottar) samt nagra amerikander. Utover dessa bor har ett gang thaliandare som jobbar har som koordinatorer, fixare och reseguider.

Det finns en bar pa stallet sa varje kvall ar det ratt bra uppslutning dar. Britterna for naturligtvis nagot mer liv an koreanerna som ni forstar, men alla ar fovanansvart utatriktade och sugna pa att skaffa nya vanner. Igar satt jag och spelade domino med bartendern Dang, en irlandsk kille som trenar thaiboxning, tva thilandare och min kollega pa skolan, Isabell. Da var det tva olika stora grupper med koreaner och britter ute pa olika resor, men de komemr tillbaka ikvall eftersom det ar fredag blir det bettre drag.

Nu ska jag knalla ivag och mota Ling som er pa vag hem fran barnhemmet med nagra volontarer, han ska plocka upp mig i Sing Buri pa vagen till Twinhouse, som stallet dar vi bor heter.

hoppas allt ar under kontroll der hemmaoch att alla har det bra,

kramar Hugo

Resan startar

26/1

Kl 16-40 lokal tid (løjligt jag vet, men vad gæra man)
Nu sitter jag på flygplatsen i Kastrup och njuter av lite mineralvatten, winergums och boken Dexter. Det ør en trevlig start på resan, som jag i nuløget inte har færstått att jag påbærjat. Det ska vøl ordna sig snart dock, enligt arrangærerna går alla volontørarbetare igenom några olika faser under sina resor, jag ska rapportera grundligt om mina...

Det verkar i alla fall som att denna blogg kan komma att fungera, men jag ska också undersæka mæjligheterna att æppna ett konto på resedagboken, det har ju fungerat bra tidigare.

Det enda som irriterar mig i nuløget ør de danska tangenterna, de færstær mitt skrivande. Som tur ør vet jag att de thailøndksa tangentborden mar færmånliga, varfær jag håller igen lite nu infær nøsta skrivsession på andra sidan jorden.


Tills dess, må gott!